Sök artiklar
| Debatt: Svensk motocross vart är den på väg |
 |
 |
 |
|
Jag har länge funderat på varför Sverige inte får fram någon världsstjärna i motocross. Ja men tänker ni, Sverige är ju ett pytteland, men om man ser framåt under en 10 års period så borde Sverige kunna få fram i varje fall en (1) åkare som skulle kunna matcha top tio i Vm Vi sitter här hemma och tycker att våra svenska åkare är otroligt bra. Javisst är dom det, men kolla hur det ser ut när dom kommer ner i Europa och som nu senast till lag-VM. Våra svenska förare kör jävligt bra på svenska banor, även när utländska storförare är på besök.men dom har inget att sätta i mot när dom kommer ut i värden.Och vad beror det på jag tror att en stor del är våra svenska banor som ligger kanske 10 år efter i utvecklingen mot europa jag menar hur ska en svensk åkare ha en chans ute i värden när han kommer till en tävling har sådan respekt för hoppen och den farten som är. Nu har vi några duktiga killa på väg som Rickard Sandberg, Mackan Norlen, Johan Carlsson men hur mycket hjälp får dom från svemo egentligen? Jocke Karlsson o Johnny Linde o Jörgen Nilsson kom ju en bit på vägen, men det var ju också på eget bevåg, och kanske lite för sent i karriären. Titta i USA där dom snabbaste 85 cc åkarna skulle hänga med top 5 i SM utan problem.Det tycker jag talar sitt tydliga språk om vart svensk motocross är på väg. Vad kan då det här bero på? Visst vi är ett väldigt litet land när det gäller motocross.Men största orsaken till detta är, anser jag, förbundets och klubbarnas fel.Många av våra klubbar är bakåtsträvare, som tänker, det var så här när vi var unga på 70- talet och så ska det förbli. Vi kan ju fortsätta så, men kommer vi då att få fram toppåkare av världs-klass i Sverige. Jag anser att reglerna måste ändras så det går att utveckla våra banor. Skall banorna vara byggda för oss motionärer, så att vi ska känna oss nöjda när vi klarar den där ”jätteplatån” på 18-20 meter? Eller ska banorna byggas med fantasi och inbjuda till att utveckla åkarna med olika rytmsektioner och flera möjligheter till val av alternativa spår, eller skall vi ha kvar våra banor, som i stort sätt bara blir ett spår i och med att det inte bjuder på någon direkt utmaning för crossförarna. Råkar det vara ett hopp på en tävling som är lite för brant eller svårt, så hör man hur folk muttrar i depån att det är livsfarligt byggt och det bara är skit. Kan det inte vara så att det är åkarna som inte fixar ett svårt hopp eller en svår sektion. Jag hittade en video för lite sedan där det är smågrabbar i USA i tio-tolv års-åldern som dubblar och kör otroligt moget i sin åkning. Vad kan det bero på? Jo för att dom börjar fostras i sin åkning redan som 5-6 åringar. Dom har det med sig redan från första åket och klarar även banor med riktigt svåra saker. Naturligtvis så ska man låta det hela lekas fram under duktiga ledare, och ungarna ska ha roligt. Kommentarer
(1)
|
Dagens förare har inte den inställningen. Pappa betalade allt och fixade allt utom själva körningen, därför har ingen av dagens förare den mentala tuffheten, den stenhårda kondisen, som behövs för att hänger med i större sammanhang. I och med att igen hade någon att jämför sig med körtempot sjunk drastiskt. Förut behovdes 'endast' 1 SM poäng för att köra internationellt (svårt att kvalar in för det första, och sedan man fick slår minst 10 förare som redan körde VM och internationellt. En poäng var som att vinna SM OCH VM!) Men när den nya generationens förare visade sig på continenten och visade sig vara skit var Svemo tvungen att höjar det till 1 poäng PER SM TÄVLING. Alla. Och dom räknade ihop bägge heaten på den tiden.
Det räckte inte heller. Snart fanns där knappt en enda Svensk GP förare kvar.
'Hur mycket hjälp får dom från Svemo, egentligen?' frågar du.
Det säjer allt.
“Pappa betalar inte längre, vem gör det nu då'? Inte JAG, för fan!!! Ser Jag dum ut, eller???”
(Jag är ifrån Göteborg, märkes detta?)
Gårdagens förare fick inte ett öre av Svemo. Inget hjälp alls. Allt fick dom göra själva.
Och sponsorer fanns inte heller, på den tiden. Få icke fabriksförare fick hjälp, inte många av DOM fick heller! Utomlands, ja, hemma, nej.
Det blir inga fler Svenska världsstjärnor förran det dykar upp en KARL beredd att betalar det det kostar att vinna. Och den kostnad är INTE betalbar i kronor och öre.