Sök artiklar
| Test: Jason Lawrence YZ250F |
|
|
|
Vi fick tillfälle under sommaren att testa Jason Lawrence otroligt potenta hoj. Och detta under en av hans alldeles vanliga dagar, d.v.s. en dag som går ut på att träna, träna och åter träna. För nä, Jason ligger inte och latar sig trots avstängningen! Mekanikerna var så upptagna med att ställa in cykeln efter vad Jason sa att vi bara blev tillåtna en väldigt begränsad tid att testa och fotografera cykeln. Trots denna tidsbegränsning tog det inte lång tid att inse att Jasons YZ250F är lika unik som han själv. Det första man slås av är utan tvekan styret. Bakåtlutade så man nästan har styret i knäet, detta ger cykeln en låg, hukad känsla som ökar av det slående stora häng som stötdämparen bak har. ”Vi har verkligen fått hela hojen anpassad efter just mig,” Säger Jason med sin egna slappa stil. ”Den är inställd ganska lågt, så den är superstabil. Jag har gillat mina cyklar så här sålänge jag kan komma ihåg.” Representativ för den ”new-school”-stil av förare som den är, den hukade inställningen ger inte bara ökad stabilitet utan även möjlighet för föraren att lätt kunna fokusera sin vikt till den bakre delen av cykeln, detta hjälper självklart bakdäcket att greppa enormt mycket bättre. Bakom styret är den största specialiserade förändringen slirkopplingen. Denna ger en dramatiskt ändrad känsla vid kopplingsgreppet men drar även ner på motorbromsen. Enligt Jasons mekaniker började Jason gilla denna typ av koppling under Supercrossen där draget på bakhjulet kan ha en negativ effekt på attityden av cykeln över stora hopp. Denna effekt mildras enormt med slirkoppling. Och, bevisligen, blev Jason tillräckligt bekväm med denna inställning att han använde denna typ av koppling på sin utomhus cykel. Fastän motorn på Jasons motocross hoj en gång var en original YZ250F är varenda aspekt av motorn förfinad, trimmad och åter förfinad. Allt för att den ska passa Jasons stil. Vilket betyder att den är precis som nästan varenda professionella förares hoj; den är byggd för att behaga endast en förare. Så, såvida du inte heter Jason Lawrence kanske du inte trivs med denna typ av motor, utan faktum är, åker du denna cykel som du tror den ska åkas kommer du gå iväg med en känsla av att den är rätt uppochned slö. Jag ska förklara. När du först vrider på gasen på Jasons cykel producerar cykeln en enorm stark effekt som drar hårt inpå mellanvarvsregistret, för att sedan försvinna in i ett otroligt lågt placerat varvstopp. Försöker du gasa på mer här kommer du ingenstans, denna känsla kan misstas för brist av effekt. Men om du istället kortväxlar innan du når varvstoppet och kör hojen i vad som kan tyckas verka vara en för hög växel, kommer du använda all den där brutala effekten och vridet på lågvarvsregistret, precis som Jason gillar det. ”Jag har alltid gillat att köra på ett 51-t bakdrev utomhus, så att jag kan använda alla växlar,” Berättade Jason. ”Min motor är fantastisk. Den har har mycket botten så den drar väldigt hårt. Jag har alltid gillat motorer som har en stark hit, så jag bryr mig inte om att den dör ut så snabbt för jag gillar att smälla i växlar och inte vara lat. Jag fick trots allt det första holeshot på året på Glen Helen med den här maskinen, och det kan man inte slå!” Jämfört med en 250f som bara har effekt på toppregistret som många 85cc killar gillar, är Jasons kortväxlande, effektstarka motor en påminnelse av en 450cc enduro maskin snarare än en skrikande motocross. Ironiskt nog krävs det fortfarande en känslig vänster fot och ett öra för varvtal för att göra denna cykel konkurrenskraftig. Medan effekten på nummer 338s cykel kanske är förvånande är fjädringen det inte. Snabbkille-hårt är förnamnet här. Både fram- och bakstötdämpare är inställda för att kunna ta upp hårdare-än-livet slag som bara professionella motocrossförare är utsatta för. Jason är dessutom lättare än den genomsnittliga föraren, men med den fart han håller över hindrena är allt annat än genomsnittlig. Som vi nämnde är den distinkta inställningen att den är väldigt låg i bak vilket gör den en otroligt snabb maskin när du laddar upp för backar eller över snabbt stalp. ”Min fjädring är den bästa som jag kommit över så länge jag varit inom racing. Den har definitivt blivit hårdare i takt med att jag blivit snabbare och banorna blivit hårdare. Men utöver detta har jag hållit mig till ungefär den samma inställning under hela min tid i detta team.” Säger Jason. För en tyngre förare, kan den här fjädringen kännas mjuk genom den första delen av slaget, men förvånansvärt nog så bottnas den aldrig. Så för en förare i samma viktklass som Jason är den här bottningsresistenta gaffeln ett välkommet inslag, då man har lite mer spel och utrymme för fel. Slutligen kan vi inte bry oss mindre om Jasons kriminella förflutna eller hans rykten. Det som betyder något är att ungen är en solid och begåvad förare med inställning och förmåga att vinna titlar, detta på en cykel som förvånande nog inte gillas att bli urvarvad något speciellt. Självklart är den hårda hitten och starka accelerationen förväntade, men att den dog ut så snabbt var ganska otypisk för en 250f. Men kanske är denna falska förväntning parallell till hur man ser på Jason, kanske han, precis som han cykel, inte var byggd att studsa på varvstoppet. Kanske är hans stil att göra saker på hans eget vis och vad han känner är rätt, och de som försöker förändra honom möts av inget annat än motstånd. Visst, Jason har en del jobb att göra om han vill rentvå sitt namn, men att fixa detta kanske inte är svårare än att finjustera hans cykel. ”Om det någonsin är något on min hoj som inte är perfekt,” Säger Jason ”Fixar vi det. Det verkar som vi alltid lyckas hitta ett sätt att göra den precis som jag vill ha den. Nyligen har vi, med hjälp från Yamaha och resten av teamet, gjort hojen riktigt, riktigt bra. Jag kan verkligen inte be om något annat.” Klart är att den här ungen har allt han behöver för att stå kvar som en mästare. Bara tiden kan utvisa om han har det som krävs att sätta ihop allt. |

















